​

​

​

​

 I was an activ breeder of dachshunds during 1972-1980

  Betweeen 1980 and 2006 I was "just" an ordinary     

  dogowner  but my husband encoureged me to start    

  all over again and now he is

  just as involved in breeding, dogshows and 

  bloodtracking as I am.

​

                                *

  Min syster och jag fick vår första                     hund,                                                      

  en schäfertik,  Curtings Quelleque Fleur,

  efter INT och NORDUCH Ockels Irak

  undan  SUCH Dolltorps Esta, för att vi

  skulle flytta till Malmö från Uppsala

  utan protester. Detta var 1960.

  Det var ju inte helt populärt att lämna

  kompisarna och flytta till en storstad

  men "Ketty", som vi kallade henne, blev

  inkörsporten till ett aktivt  liv med

  hundar för oss båda.

  Sedan följde 10 år med utställning och

  bruksträning samt ett ökande intresse

  för  avel och uppfödning.

  Genom en väninna fick jag 1970 min

  första kontakt med strävhårig tax och

  kennel  Björnslund.

  Samma år köpte jag  Björnslunds Dino,

  han var en tuff  och härlig kille och efter

  ett  första pris i ungdomsklass och andra

  pris i  ungdomskonkurrens så var jag

  "fast"!

  Mitt intresse för tax resulterade i ett 

  samarbete med Rolf Gyllin, Björnslunds

  kennel, som blev min mentor och

  inspiratör.

  1972 köpte jag Björnslunds Randi som

  blev stamtik på normaltaxlinjen. Hon

  var en härlig  tik med personlighet och

  grytskärpa.

  Hon fick ettor i ökl och ck som veteran

  för Ulf Kalling

  (vann över SUCH Säterbo Ida).

  1977 kom Björnslunds Ilja II till

  Engstorp. En underbar strävhårig

  dvärgtaxtik med bla  BIS på SKTK.s

  utställning i Halmstad 1978 och

  BIR, CERT, CACIB och BIG 2 Skk Malmö

  1978.

  Jag ansökte om kennelnamn och blev

  godkänd 1978,  på den tiden krävdes

  tentamen på SKK i genetik mm.

  Under 70-talet födde jag upp 28 kullar,

  strävhårig normal-, dvärg- och kanintax,

  samt långh- och korthårig dvärgtax.

  Jag använde ”avelsmaterial” från kennlarna

  Björnslunds, Strops, Ormkärrs, Pågarnas

  och  Kullabo och

  var en flitig utställare med goda

  framgångar.

​

  Sociala omständigheter

  och ett yrkesliv som socionom/kurator inom

  socialtjänst, primärvård och

  psykiatri, krävde allt mer

  engagemang.

  Detta innebar att

  jag avvecklade kennelverksamheten

  under tidigt 80-tal.

  Kontakten med tax kunde jag dock

  inte avstå från och när Björnslunds Ilja

  dog 1991 köpte jag en långhårig dvärgtax

  från Pågarnas kennel, Polly, som 1997 fick

  sällskap av Pågarnas Peggy och 1998 av en golden

  retriever, Emma.

  När Polly lämnade oss 2005 beslutade vi oss för att

  nu var det tid för mustasch igen och kontaktade

  Framnäsgårdens kennel och på den vägen är det...

  Nu är inte heller Peggy och Emma med oss utan det

  är ett gäng strävhåriga kanin- och dvärgtaxar som    

   bestämmer på Engstorp...

​

​