Jag och min syster skaffade vår första hund, en schäfer, Curtings Quelleque Fleur (INT NORDUCH Ockels Iraq x SUCH Dolltorps Esta) eftersom vi skulle flytta till Malmö från Uppsala utan protester. Det här var 1960. Det var inte helt populärt att lämna vänner och flytta till en storstad men ”Ketty”, som vi kallade henne, blev porten till ett aktivt liv med hundar för oss båda.

Sedan följde 10 år av utställning och träning och ett växande intresse för avel. Genom en vän fick jag 1970 min första kontakt med strävhåriga taxar och kennel Björnslund. Samma år köpte jag Björnslunds Dino, han var en tuff och härlig kille och efter ett 1a pris i ungdomsklass var jag ”fixad”! Mitt intresse för tax resulterade i ett samarbete med Rolf Gyllin, Björnslunds kennel, som blev min mentor och inspiratör.

1972 köpte jag Björnslunds Randi som blev grundtik i standardstorlek. Hon var en härlig tik med personlighet och skärpa. Hon fick 1a pris i öppenklass och ck som veteran för Ulf Kalling. 1977 tillkom Björnslunds Ilja II på Engstorp. En underbar brindle dvärg med bland annat BIS på SKTK:s utställning i Halmstad 1978 och CERT, CACIB, BIR och BIG-2 på SKK Malmö 1978.

Jag ansökte om kennelnamn som blev godkänt 1978, då krävdes examen på SKK i genetik bl a. På 70-talet födde jag upp 28 kullar, strävhåriga i alla storlekar och lång- och korthåriga dvärgtaxar. Jag använde avelsmaterial från Björnslunds, Strops, Ormkärrs, Pågarnas och Kullabo och var en flitig utställare med goda framgångar.

Sociala förhållanden och ett yrkesliv som socionom/kurator inom socialtjänst, primärvård och psykiatri krävde allt mer engagemang. Det gjorde att jag avvecklade kennelverksamheten under tidigt 80-tal. Jag fick dock kontakt med taxar utan att avstå och när Björnslunds Ilja dog 1991 köpte jag en långhårig miniatyrtax från Pågarnas kennel, Polly, som 1997 fick sällskap av Pågarnas Peggy och 1998 även av en golden retriever, Emma.

När Polly lämnade oss 2005 bestämde vi oss för att det var dags för mustasch igen och kontaktade Framnäsgårdens kennel och på den vägen är det… Nu härskar ett gäng strävhåriga dvärg- och kanintaxar på Engstorp!

/ Eva